varakajsa.se

varakajsa.se

Jag kan inte minnas...

VardagPosted by Kajsa Thu, February 18, 2010 23:49:29

...när jag mådde såhär bra sist!

Jag tror att det kanske beror på att jag för första gången varken jobbar eller pluggar. Det låter kanske hemskt att säga, men först gick jag i grundskolan, därefter gymnasiet och direkt till högskolan och när jag hoppade av högskolan hade jag ca tre jobb samtidigt och aldrig en lugn stund. Allt blev så seriöst på en gång, jag hann knappt blinka. Sen fick jag ju mitt jobb där jag har jobbat sen år 2006.

Och nu är jag mammaledig! Känns lite som ett sabbatsår även om det såklart tar på krafterna med en liten plutt som kräver uppmärksamhet dygnet runt. Men för första gången i mitt liv hinner jag faktiskt tänka och reflektera! Det känns toppen! Även om man också ställer sig många frågor, funderar över hur framtiden ser ut och vilka vägar man ska gå och beslut man ska ta så hinner jag tänka igenom saker och ting ordentligt. Vilket är olikt mig. Anledningen till att allt hände på en gång beror ju helt och hållet på att jag är rastlös och ofta agerar på rena impulser och fixa ideér. Därför har det tagit mig måååånga timmar att komma till ro med att gå här hemma.

Men så idag hände något! Jag tror det började redan igår. Min vän Hannah kom över och hon har också huvudet fullt av framtidstankar och förstår mina känslor mer än väl! Det kändes väldigt skönt att få prata av sig lite och bara känna att man inte är ensam, ni vet. Hon och hennes rara Lars kollar runt på byggnader att bo i. Hon lät Niilo bestämma vilket hus det skulle bli.

Lite senare kom Charlotte och Fredrik förbi. Charlotte var visserligen genomskinlig av begynnande feber men det var trevligt ändå! Jag blev på ett sånt otroligt bra humör. Vi var på salsa igårkväll också och det blir bara roligare och roligare för varje gång!

Det goda humöret höll alltså i sig över natten och till idag, fantastiskt! Jag fick för mig att gå en promenad med Niilo och vagnen, och jag kände liksom att det sprätte till lite i kroppen här och där... och jag började... j o g g a! Jag kunde inte låta bli! Jag var för glad för att gå, kan ni förstå? Och sen eskalerade det hela till att jag s p r a n g bitvis! Kände mig lätt som en fjäder. Det hela var en fantastisk urladdning.

  • Comments(1)//www.varakajsa.se/#post207